Nepal

Hej igen vänner

Hösten är på intågande och skolorna och de flesta är i gång med jobb och rutiner igen. Jobbigt tycker en del och skönt tycker andra. Vi har kunnat njuta några veckor nu innan skolan drog igång i Måndags, mycket bad och lek har det blivit. Också en och annan tur till stan för att införskaffa nya skolsaker som skor, uniformer, pennor, ja ni vet? Allt är klart förutom dotterns uniform, nu inför 7an, men den är på g och inget vi kan påverka. När jag ändå är inne i skolans värld måste jag säga att dottern som har hoppat upp till "högstadiet", kommer ha att göra med skolarbeten. Engelska är ju vad som undervisas i skolan, internationell skola, hon har sedan skolstarten här läst kinesiska, mandarin och i år lägger de till franska på schemat. En timmes läxa varje dag och aktiviteter varje dag, detta gör nog att hon somnar gott på kvällarna. Men ni förstår vilken chans de får, en annan hakar sig fram med sin skolengelska, och det är jobbigt nog tycker man...

En dag när jag var i stan och svetten rann, för varmt är det, runt 33 grader. Här såg jag denna båt som är helt rätt i tänkande, solcellbåt, nja kanske inte i Svedala men här och på många andra ställen, riktigt cool var den.

Vi har även hunnit med en barkväll i stan, så mycket folk och verkligen trevligt. Vi gick till en av mina favorit barer och drack jordgubbs drink, hela stället är som att komma hem till gammel mormor blandat med "glädje flicks hus" om det nu ser ut som det gör i filmerna, har aldrig besökt något.

Efter Sverige besöket tänkte vi ta en tripp och sola och bad och njuta lite, men barnen vill stanna hemma, bortskämt? Ja, kanske men resan till och från Svedala är lång och en tidsskillnad på 6-7 timmar, det känns så det blev poolen som ni ser ovan, men.......

Mannen skulle på jobb i Nepal och frågade om jag inte skulle med, utan barnen. Här är jag ju lite harig men man måste ju ta chansen när den ges. Sagt och gjort, in till stan, igen och fixa visa, beställa id biljetter, biljetter som är billiga men i mån av plats. Jag hade även första prio i cockpit, om det skulle strula, schyst kapten va? Jag hade turen att få Bussiness class.....Kaptenen tyckte dock att jag kunde kommit och sagt hej en gång...men jag njöt.....skulle vara lätt att vänja sig vid denna flyg klass...han kom dock och sa hej till mig istället....

Väl framme mitt i natten efter ett stopp på vägen i Dhaka, så klev vi in i detta "tusen och en natt" hotell, såååå vackert....

Vi landade i Nepals huvudstad, Kathmandu med nästan 1 miljon invånare. Staden är ganska olik många asiatiska städer för husen är låga, en och annan ko gick mitt i stan och kulturkrocken är stor. Stor fattigdom och massa människor, dåligt vatten och stor risk för "turist mage" vilket jag självklart åkt på och Imodium bli min bästa vän, men först hinner vi upptäcka staden. Dag ett, vi hyr en guide med chaufför, dock ingen limo var beställd, denna lilla fiat eller något åkte vi runt 90 min i till bergen som vi skulle vandra i under en dag.

Vi började vår vandring och man kan bara säga vackert....så underbart......

Vi vandrade bredvid risfält, majsfält, genom byar, möten med dessa bybor, detta måste självklart upplevas för att förstå och jag är mycket lycklig som har fått ta del av detta land.

Risodling, vår guide tyckte nog jag var konstig som tjatade så mycket om just ris, men se dessa platåer som det växer på och en gång om året skördar man för att sedan så, strå för strå till nästa år, vilket jobb, tänk på det när några kontors papper känns jobbigt!

Religionen är Hindu men också buddism, självklart finns även andra troende. Här målar man barnen från de är nyfödda med svart "kajal" runt ögonen, vilket vi såg här och där och frågade om, det skulle hålla de onda borta. Kvinnorna gör det för skönhet. De röda märket är en välsignelse men kan också betyda om man är gift eller inte. Hinduer äter inte kor, de är heliga och aldrig ett hon djur, för respekt för kvinnan.

Här torkar chilin

Efter en heldag är i bergen är vi ganska slut men jag är sugen på att se mer så vi tar vår lunch på detta kända matställe som är känt för klättrare. Här i från Nepal är det många som utgår när de ska bestiga Mount Everest. Alla fötter som hänger med hälsningar på är från de som har bestigit en del av Mount Everest, världens högsta berg, 8848 meter. Basecamp ligger på 5500 meter och hit kan även turister gå.

Tillbaka till hotellet för en dusch och ut igen. Nu går vi till ett tempel område där de har en hög "stupa" en böneplats som har ögon åt alla fyra vädersträck, Buddhas ögon. I just detta område finns ingen trafik och mycket spännande att bara gå omkring och åter igen, dessa möten med människorna.

Flaggorna som hänger kors och tvärs är olika böner. Vackert.

Även rullarna som man går att snurrar på, och be en ramsa är ju inte så vanligt för oss att se.

Nästa dag, då har vi redan bestämt träff med föreståndaren på ett buddistiskt barnhem. Vilket möte! Glada barn som frågar vad vi heter och bor. Visar stolt att några av pojkarna på barnhemmet har vunnit en schack turnering och finns på bild från tidningen. De visar oss glatt runt och vi har möjlighet att lämna saker som vi har haft med till dem, böcker, pennor och block. Barnhemmet adopterar mest inom Nepal och barnen får bo här till de är 18 år och då har de förhoppningsvis en utbildning och kan försörja sig själva. Minsta barnen var runt knappa 3 år och totalt har de plats för ca 15 barn. Pojkar bor för sig och flickor för sig. Här ser ni pojkarnas rum.

Matsalen, de hjälps åt att laga maten. Här sitter de även och studerar. Volontärer har gjort målningen på väggen till dem.

Jag kommer fortsätta att arbeta för detta barnhem framöver och då ska ni få ännu mer information, om ni vill. Vidare till Hindu templet Pashupatinat. Detta är landets särpräglade områden med Hindu tempel för endast hinduer, en helig biflod till Gangas. Det är också en hemort för Sadhus, de heliga männen. Droger är inte lagligt i Nepal, förutom just för sadhus, de heliga männen så de kan meditera bättre, de röker endel hasch. Hmmmm.....går inte riktigt ihop med min bild av meditering. Det som är mycket speciellt här också är att det är en öppen kremerings plats. Senast 3 timmar efter någon i staden har avlidit förs de hit och har en öppen krimering. Alla Hinduer krimeras, utan Sadhus och barn under tre år. De tror på att kremeringen är bästa sättet att frigöra själen från kroppen och jordelivet och återgå till de fem elementen.

Detta är ju självklart mycket speciellt för oss som är vana vid kista och gärna lite kaffe och kaka efter begravningen, vilket jag tycker är helt sjukt i sig. Bilden ovanför ser ni en som görs iordning inför kremeringen genom att doppa fötterna i det heliga vattnet och här får anhöriga ta farväl. Den andra kroppen ligger och är på gång att börja brinna. Ca 3 timmar tar det tills det är bara askan kvar, som sedan sopas rätt ut i floden. Barnen i floden letar efter pengar som kan ha kastats i vid sermonin eller tandguld. De sörjande går sedan därifrån utan att vända sig om. Templet är listat i UNESCO World. Vi fick också ett möte med sadhus, de heliga männen.

Ett till tempel hann vi besöka och det finns självklart mycket kvar att se av staden men tiden räckte inte till mer. Något som också är speciellt är ju den levande gudinnan - kumari Chowk. En nyfödd flicka pekas ut till familjens ära mitt i Katmandus hjärta. Hon blir buren vart hon än ska och får aldrig blöda, därför avlöses hon i 10-13 års ålder av naturliga orsaker. Har man tur kan man ev få se en glimt av henne i fönstret, men man får tydligen inte ta kort. Då var det dax att ta nattflyget hem, efter ännu en så fantastisk resa. Jag brukar ju aldrig dela upp mina resor i bästa eller sämsta, men måste ändå säga, denna resa tillsammans med Kambodja då man kommer verkligen landet och människorna nära, ja det finns ingen "New York" resa som slår dessa. Så högt på listan blir det denna gång. Efter en nattlig flygning tillbaka så landar vi säkert i Hongkong igen och just i tid till att följa med barnen till skolan på deras första dag. Tack ännu en gång till er alla som tittar in på bloggen då och då och som uppmuntrar mig till att dela med mig av min värld.

// Lena