onsdag 29 december 2010

Kambodja

Hej vänner....

Hoppas julen har varit bra, att ni är mätta och nöjda! Själva har vi varit på ett par julkalas innan vi åkte iväg på semester. På en av middagarna fick jag smaka på den största kalkonen någonsin, STOR och god, skinkan var också på plats. Annars måste jag säga att julkänslan inte har infunnit sig speciellt. Sol och Svensk värme bland palmer och ingen snö, vilket ni har i massor har jag hört!

I sista inlägget om miljön lovade jag ju lite roligare läsning, detta kommer jag dock inte kunna hålla denna gång. Jag väljer att dela upp denna resa i två inlägg och varför förstår ni nog när ni läser.

Vi började vår semester med ett direkt flyg till Phnom Penh i Kambodja. Som vanligt hade vi en liten resplan men vi diskuterade en del innan vi åkte om verkligen barnen skulle få se detta elände, vi bestämde oss för att visa barnen och oss själva att världen inte alltid är rättvis, här kommer min berättelse. Vi har redan bokat hotell via nätet och tar oss hit, första kvällen bara vi äter och sedan blir det sängen. Nästa dag hyr vi en taxi och guide som självklart inte kan engelska som vi hade bett om men han körde i alla fall runt oss. Vi började med säkerhetsfängelset S-21 Toul Sleng som från början var en högstadieskola under Pol Pots regim 1975-1979, byggdes skolan om till ett fängelse. Hit till säkerhetsfängelset skickades obekväma och politiska fångar efter
att ha arresterats på order av Angkar-regeringen i demokratiska Kampuchea.


Det fanns dessa större rummen för de lite "högre makten" fångar och dessa små hålor till de fångarna som inte hade så högt värde.

I detta fängelse fd. skola satt fångarna i genomsnitt 2-4 månader. Efter denna tid av tortyr och svält avrättades fångarna och ofta skickades de då till The Killing Fields, som jag snart kommer till. Överallt sitter de foton av de avrättade fångarna.

Saloth Sar, mer känd som Pol Pot var en politisk ledare för Kambodjas kommunistparti. 1.7 miljoner människor tros ha dött mellan 1975-1979. Pol Pot dog i en hjärtattack 15 april 1998 och fick aldrig någon dom för det folkmord han var skyldig till.

Efter denna upplevelse åkte vi vidare till The Killing Fields - Cheung Ek. Jag kan säga att man redan mår riktigt illa av att ha sett detta. Till The Killing Fields fördes några av de så kallade "skyldiga" efter att de hade bekänt osanningar efter tortyr på Touol Sleng. Här avrättades de och placerades i massgravar.

Här finns 86 uppgrävda massgravar, resterande har man bestämt att man inte ska gräva upp. På flera ställen har kläder letat sig upp från gravarna. Se det blåa tygstycket.

Ett monument bestående av 18 våningar med kranier är också placerat på området.

Kranierna är ordnade efter ålder, barnen högst upp och de äldsta längst ner. Kläder från fångarna fanns också sparat. En Japansk köpman har köpt området och ingen vet vad han har för planer.


Som ni säkert redan känner så var detta en dag med mycket känslor och det är ju inte så länge sedan, 1975- 1980. Barnen kan självklart inte ta in detta, förstår inte så mycket av det men vi ångrade inte att de ändå har fått se det.

Vi har också hunnit med att besöka ett matställe som heter FRIENDS. Här får gatubarnen en möjlighet till utbildning och ett bättre liv. Alla som serverade och lagade maten var just studenter. Här känner man dock en stor glädje för alla dessa barn.

Vi tar sedan taxi i 5 ! timmar och åker vidare till Siem Reap. Här ska vi besöka de världsberömda tempel området eller ruin staden Angkor. Här får vi äntligen en helt otroligt bra guide som verkligen kan sin sak. Vi börjar på tidiga morgonen, runt 8.00 kör vi in i tempel området. Ankor rymmer 72 större ruiner och närmare tusen mindre lämningar. Det totala området är nio kvadratkilometer stort fördelat på 24 kilometer från Öst till Väst och ca. 8 km Norr till Söder. Ankor området är sedan 1992, av UNESCO utsett till ett av världens kulturarv.

De mest kända templet är Ankor Wat. Staden Ankor var huvudstad och religiöst centrum från ca 860e.Kr. Templet Ankor Wat byggdes långt senare i början av 1100 talet. Templet dedicerades till den hinduiska guden Vishnu. Man har aldrig vetat templet riktiga namn och det finns inga dokument hittade. De man vet är att efter kung Suryavarman IIs död, upphörde byggnationen. Under 1300 eller 1400 talet föll Ankor Wat under Theravada Buddhistisk användning, vilket har fortsatt fram tills idag. Ankor Wat blev under en lång tid "bort glömt" och först i slutet av 1800 talet inledde franska arkeologer den långa restaureringsprocessen, dock med avbrott under Pol Pot vid makten. Olika länder i Världen sponsrar idag restureringen och är hela tiden i full gång.


Många delar är dock svårare att komma åt pga. dessa jätte träd och dess rötter.


Efter tempel turen vill vår guide ta med oss till den flytande byarna. Från en flodbåt på Sydostasiens största sjö, Tonle Sap, mötte vi dessa fattiga människor som som bor i dessa flytande hus.

Här såg byborna direkt när vi turister kom och körde ikapp oss med sin båt, barnen satt med ormar runt halsen och tiggde, snälla bara en dollar.................Vi hade redan blivit tillsagda att inte ge barnen pengar men självklart gick inte detta undgå och sedan hade man alla barnen tiggande, jag vet inte med ord hur jag ska beskriva denna olidliga känsla, ni ser själva på korten. Barnen åker runt i plåt baljor och även de tigger med ormar runt halsen.....

Även skolan är flytande. Vattnet som ni ser, använder de till allt, dricka, avlopp och tvätt.

Även om vi bara var i Kambodja i några dagar kändes det som vi har upplevt så mycket. Detta är en resa som jag verkligen inte vill ha ogjord och självklart lämnar den ingen oberörd. Detta är ju en del av Kambodjas historia och har man möjlighet tycker jag verkligen att man ska besöka detta land, denna plats även om det väcker mycket känslor. Jag pratar ju aldrig om mina bästa resor som ni kanske har märkt men denna gång måste jag nog säga att det var den värsta och bästa resa jag varit på.
Ska samla ihop mig och ska snart skriva om fortsättningen på semestern, Thailand och jul.

/ Lena

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar