tisdag 26 september 2017

September 2017

Hej på er....

Snart ny månad igen....höst... men inte här....

Här är det galet varmt och som vi brukar säga varje år - Är det inte ovanligt varmt i år??
Vi har fortfarande upp mot 32 grader.

September månad var en mycket orolig månad, just vädermässigt. Tyfon efter tyfon har avlöst varandra. Den första var den högsta/värsta på 5 år. Allt stänger självklart då, bussar, skola, alla flyg mm. Självklart håller man sig inne.


Efter stormen så är det otroligt mycket jobb ute för att allt ska fungera igen. Så här såg det ut i parken utanför oss när vi vågade oss ut.









Någon vecka senare var det dax igen...men denna gång blev det inte så farligt. Utanför marinan där många bor i sina husbåtar hade otrolig tur då detta fartyg gick på grund i stormen och missade just marinan. Tyvärr tog det veckor innan de kunde bärga det så det hade börjat läcka olja. Dessa bilder på båten har jag lånat av någon som fotade från husen bredvid.



 Nu är det dock lugnt igen och jag kan njuta av min underbara morgonvy som jag aldrig tröttnar på.




Vi tog en kväll på stan med lite raj raj på en av Hongkongs takbarer. Skål...




Jag har börjat hika lite igen, men värmen gör det jobbigt och ännu jobbigare....


Skolorna är igång, träningen är igång, vardagen är igång...

Jag har ju möjligheten att pausa vid vårt poolområde där inte många är på dagtid, underbart att kunna ta sig den tiden i detta annars stressiga samhälle. Valen är många till ett stressigt liv eller mindre stress. Olika möjligheter för olika människor. Många skulle idag inte behöva stressa runt. Valen är inte alltid lätta men de finns ofta närmare än man tror.


Har blivit några vändor på stan i olika ärenden, men alltid lika skönt att komma hem till vår lugna oas. Vacker väg har vi dock till stan när vi väljer båten. Går även åka buss och tunnelbana.


På Söndagar är alla helper lediga och då sitter de med sina vänner på oftast gångbroarna i stan och umgås. De bor ju hemma hos sina arbetsgivare och deras rum är oftast stora som din garderob i storlek, om de ens har eget rum. Vilket fall så tar man inte hem andra vänner/helpers till sin familj där man jobbar. De äter, dansar, dricker och är allmänt glada, det vi ser iallafall.



Såhär ser det ut på vardagarna när barnen/ungdomarna går till skolan utanför mig i parken.  Det har ju varit prat/debatt i Sverige om just skoluniformer. Jag var helt emot när vi flyttade hit, varför vet jag inte, troligen ovanan och okunskapen?

Nu hör man i Sverige att man tappar sin identitet med skoluniform?? ABSOLUT inte vill jag då säga. Varför då? Finns så många fördelar istället som mobbing som förhoppningsvis kan minska då alla inte har samma möjlighet till dyrare märken på kläderna. På fritiden är det frittfram att visa sin identitet om man nu gör det via kläderna.

Mina kids sa det när de började skolan och fick uniform - Det bästa är att ingen vet ju att vi är nya.

Här är det ju så internationellt så kläder skiljer sig ofta från t.ex. en Kines, Ryss eller Svensk. Jag får uppfattningen att vi gillar lite mer avslappnat/myskläder och Kineserna älskar dressa upp sig med ofta mycket glitter. Många tror också kanske att uniformerna är Englands gamla ullkläder, men icke.

Titta på bilden, denna skola har grå piketröja och svarta shorts/byxor eller kjol. Sonens skola har vit/blå skjorta med marinblå shorts/byxa eller kjol. Dottern har inte uniform längre då hon går i motsvarande gymnasiet. Men det är fortfarande klädkod och de kan bli hemskickade för att byta kläder. Kjol/shorts ska gå till mitten av låren och inga bara axlar. De har också dagar då och då i skolan då man får ha vanliga kläder eller någon temafärg som igår t.ex. så var det miljödag och då fick man ha gröna kläder, om man vill.

Så en stor 👍 upp för mig och uniformer, finns bara fördelar och billigare blir det också. Även i arbetslivet finns ju uniformer inom vissa yrken som sjukvårdare, piloter, flygvärdinnor, mataffärsbiträde mm mm. Har dessa ingen identitet??




 På tal om mataffärer..... det är dyrt här med mat, ibland galet dyrt.... kanske en druva skulle smaka?


Med detta säger jag på återseende om ni vill.

Kram Lena